Under ett desperat försök att nå fram till Moskva före Napoleons segerrika armé undrade Zoia om hon någonsin mer skulle träffa den fascinerande hertigen av Welminster. Zoia hade varit så uppslukad av sitt intresse för musik och dans att hon varit likgiltig för män, vilket gett henne smeknamnet Isjungfrun. Men nu var det som om hela hennes kropp brann av längtan … Kunde det hemlighetsfulla bandet mellan hertigen och henne övervinna farorna i hennes väg och det långa avståndet mellan dem?